Livsbejakande lökar! |
Vildvuxen rabatt innan spaden satts i marken. |
Uppgrävd rabatt |
Moment 2 blev att göra om slutet av uppfarten till gräsmatta. Jag har nog aldrig krattat så mycket i hela mitt liv! En grusuppfart som funnits i x antal år har lämnat spår efter sig långt ner i marken. Efter att jag krattat och krattat och krattat så vi tyckte att det var relativt grusfritt så kom han den jordnära med en fräs för att luckra upp den väl packade marken. Att se årtiondens lager av grus komma upp till ytan när fräsen plöjde fram kan jag väl erkänna inte var den roligaste syn jag sett! Bara att börja kratta igen... Till slut bestämde vi att nu får det räcka och så slängde vi ut gräsfrön på vinst och förlust. Nu kan vi konstatera att gräset tar sig i den grusblandade jorden men vi kommer nog att lägga på ett tunt lager jord för att hjälpa gräset att få fäste.
Kantstenarna är uppgrävda och flyttade till den nya kantgränsen. |
Det nya slutet på uppfarten är breddad och det gamla slutet väntar på att gräset ska täcka det. |
Mellan uppfarten och den gamla gräsmattan (gammal och gammal, den är egentligen bara 2-3 år så befintliga hade kanske varit ett mer passande ord) stod tre mäktiga tujor omringades av en rabatt. Att få upp dom var en kamp utan dess like! Som tur är har min dotter ärvt sin mammas envishet och den egenskapen kommer väl till hands i tuja-krig. Vi provade allt - gräva, trycka, dra, gunga, vi till och med band ett rep mellan tujan och bilen men tujan var starkare. Men som sagt - trägen vinner! Efter mycket svett, blåsor, blåmärken, trasiga redskap och brustna rep så hade vi till sist fått upp dom. Hurraaaa! :-)
Trädgård med tujor |
Trädgård utan tujor |
En "liten" betongklump som stolpen var fastgjuten i. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar